derinaud.com

Jag har precis fått en bounty av min arbetsplats och det känns väldigt bra för det är ju aldrig fel med lite extra pengar. Det är nämligen så att jag lyckades rekrytera en person till företaget och då fick jag en liten bounty vilket jag uppskattar väldigt mycket och sen så är ju min kompis glad också eftersom jag ordnade ett jobb till honom. Det är ju kul att känna sig uppskattad tycker jag. Nu ska jag nog ringa runt lite för att se om det är någon annan som vill börja jobba på mitt jobb, vem vet jag kanske kan lyckas få ännu en bounty. Jag har ett väldigt bra jobb måste jag säga och min arbetsplats är väldigt trevlig så jag har ingenting emot att rekommendera mina kompisar att börja jobba där. Vilken tur jag har som har en så bra arbetsplats, det är få förunnat.

Jag har aldrig varit något modelejon direkt. Tvärtom tycker att det är ganska jobbigt och besvärligt att välja ut de plagg jag ska resten av dagen som man måste göra var och varenda morgon. Vidare får jag nog tillstå att jag hatar att handla kläder också. För min del skulle drömscenariot vara att jag kunde gå klädd i en enfärgad jumpsuit veckans alla dagar. Men dessvärre är det inte möjligt i dagsläget. Tråkigt nog måste jag uppträda i något mer klassiskt proper klädsel på jobbet. Inte för att det fyller någon direkt funktion, jag jobbar varken bättre eller sämre i kostymiga kläder. Men det ska vara så. Jag tycker så klart att denna stelbenthet är väldigt tråkig och förmodligen på sikt förödande eftersom många människor med mig känner att de här klädkraven kväver personlighet och skadar det kreativa flödet. Det måste bli ett stop på detta förtryck. Ropen skalla, jumpsuit åt alla!

Hat. Uppror. Barnkläder. Revolution. Pizzaslice. Kompost. Kraftwerk. Nagelsvamp. Mannerheim. Det spelar faktiskt ingen roll längre. Jag tycker ärligt talat inte det. Visst det kan låta konstigt. Men jag har faktiskt svårt att särskilja längre. Kanterna, gränserna har blivit allt mer diffusa. Jag ser inte någon mening att ens försöka göra ens en mental uppdelning. Allt är samma sak ändå. Folk kan säga vad de vill, det gör det samma för de är de samma. Jag seglar i mörker här. Kompakt mörker. Solen kommer aldrig mer gå upp. Den har gjort sitt. Allt är svart, det svartaste av svart. Jag vill hälla citron i mina ögon och salt i alla andras sår. Om det ändå kunde ta slut. Idag. Eller i morgon. Men nej. Allt är så avlägset och diffust. Jag kan inte orientera mig alls i världen. Upp är inte ens ner, det är höger eller i närheten av Sevastopol. Ge mig en karta.

Jag är fullkomligt urless på den stiltje och tristess som rått i mitt liv under längre period nu. För det är verkligen så. Inget har hänt. Inte ens något på de köp och sälj sidor jag brukar besöka. Vilket för mig är en helt ohållbar situation, så här kan jag helt enkelt inte ha det. Inte nu, inte någonsin. Jag tyckte att jag hade en riktigt schysst deal på gång i slutet av förra veckan men det gick i stöpet. Till en början såg allt högst lovande. Dealen såg ut att bli av. Men så sista sekund sa en av de iblandade en sak som gjorde mig ytterst nervös. Jag tänker inte gå in på eller ens antyda vad det var här men jag kan lugnt säga att var så fel att vem som helst hade dragit öronen åt sig och avbrutit dealen. Och det var ju det jag gjorde också. Man måste vara försiktig i vissa lägen, så mycket har jag i alla fall lärt mig.

Det är så att jag surfa in på barnebys.com som är en rätt så bra auktions sida på internet. Vet att det är rätt så många som sysslar med auktioner på nätet och tänkte att det kunde vara rätt så bra att tipsa om en sida som jag tycker som är bra och som håller sig till det ämnet. Men jag vet att alla kanske inte riktigt tycker det. Men jag tuycker att det är ett lite roligare sätt att köpa och sälja saker på än att bara lägga ut det på blocket eller så. Det kan ju vara bra de med, men på något sätt tycker jag att auktioner kan vara roligare för då får man inte helt säkert det man vill ha och man vet inte om man kommer göra ett kap eller inte.